Reseskildring Engelberg -99

Det blev en resa att minnas, den som gick till Engelberg. Efter ett dygns färd mot målet voro de flesta av bussens passagerare glada i håg och mössa.
Inkvartering skede och man fick en chans att nyktra till en smula. Vissa tog denna chans, andra inte. Det var synd att avbryta ett så trevligt födelsedagskalas som hade påbörjats i bussen på vägen ner.Christer Qvennerstedt fyllde år i en hel vecka, men såg ett år äldre ut för var dag som gick.
Det åts och dracks i goda vänners lag, det åktes skidor och vandrades omkring i största allmänhet. Även träning som var lagd på tidig morgon såväl som sen kväll sköttes mangrant från Ylens sida.
Under en av vandringarna i denna vackra alpby hände något som skulle förbrylla undertecknad. Alla tycker ju om att komma hem med vackra bilder från den ort som bevistats.
Jonny Puma fotograferade en vajerupphängning på karbinbanan, när sedan kabinen stannat steg han ut och kramade en snöboll. Han kastade den med stor kraft mot ett litet oskyldigt barn som stod med ryggen vänd mot honom. Modern till det lilla barnet kunde ju inte ana att detta var ett verk av en vuxen man gav sig på barnets äldre bror. Puma gled likt Fantomen obemärkt förbi. Snöbollens tänkta adress visade sig senare, när samvetet lagt sig vara nacken på mig! Ett visst missnöje i truppen?
Inkvarteringen på hotel Central var av mycket god klass, med bar pool och bastu saknades inget för dessa glada gossar. Under ett av besöken i bastu och pool lade sig den mycket trötte och i hatten varande Pelle Blomgren sig ner i en solstol. Det dröjde naturligtvis inte länge innan John Blund lade honom i sin lilla sömnkärra och drog iväg honom på en drömresa.

När han några timmar senare vaknade upp och fann sig alldeles ensam och allena, tänkte han: "-En bastu skulle sitta fint". I det "Finska finrummet" satt en man och två barn i ena hörnet.
Pelle spände blicken i mannen och påpekade på klockren tyska:
-Jag hoppas det är dina barn!
Varpå herren avlägsnade sig, med sina barn.
Då gick Pelle upp på rummet, klädde på sig och…. Gick och lade sig!! Under denna vecka sov Pelle i jeans, jeans och skorta, bara skor och i kostym samt i buss.

På ett av Engelbergs mest respektabla ställen hade vi en kväll en sångstund för Christer Qvennetstedt (han som fyllde år). Den vackra sången gjorde de så ärrade hockeyveteranerna tårögda, en rördhet över visad respekt som övergick i total förtjusning när den eminente sångaren från Ylens Oilers gosskör övergick till Ålerfeskarns vals,,,,,, i egen tappning.
Hela HV71´s trupp skanderade Ylen Oilers ,, Ylen Oilers ,, Ylen Oilers .

Under denna afton blev det ont om sittplatser och man tager vad som står ledigt. Så tänkte vår målvakt herr Lundin. Han tog en stol som var ledig, vände sig om för att sätta sig ner, när en man vid granbordet plötsligt reste sig och drog undan stolen, varpå "väggen" gick i golvet. Därefter satte sig den främmande mannen sig och låtsades som inget hänt. Lundins temperament tog för ett ögonblick överhanden, han var fast besluten om att denna avart till människa skulle få sona sina brott på värsta tänkbara sätt. Men då han fick se att hans lagkamrater hade vådligt roligt åt denna händelse, så nöjde han sig med att tala om för den främmande mannen att så gör man inte i det landet han kom ifrån.
Då svarade mannen på obruten Göteborgska.
- Nähä, de skiter la ja i!
Vi lät detta bero och koncentrerade oss på att ha så roligt som bara pojkar kan ha i en bar med roliga människor, som serverade precis det vi ville ha.

Första turneringsdagen var på fredagen. Då matchandet började förs vid 21-tiden kunde de bakrusiga Ylen Oilarna ta det lugnt en hel dag, så när det väl blåstes till spel stod där 8 till tänderna taggade Jönköpingsbor.
Matchen startade i ett oerhört tempo som bara ökade. Detta passade Ylens fina passningsspel och vips stod det 2-0. Därefter knappade motståndarlaget in något men segern var aldrig hotad. Dielsdorf var besegrade.
Nästa match spelades på lördagsmorgonen och de av vinsten stärkta iskrigarna lät inte motståndarna Yetis HC från Tyskland låna pucken. Segersiffrorna skrevs till 8-0. Det kunde ha blivit det dubbla om inte Pelle Blomgren envisats med att träna ramträffar.
Framåt dagen kändes det trots allt att man var veteran, men klockan 13.00 stod de åtta tappra åter på isen. Engelberg Selection stod för motståndet, ett lag som definitivt satsat på att vinna turneringen.
Sin vana trogen tog Ylen ledningen men när det var två minuter kvar kvitterade Engelberg till 2-2, vilket blev slutresultatet.
Så var det bara en match kvar denna dag, mot Uni Geneve. Då var det tungt, detta lag spelade också en väldigt ful ishockey, det var rena undret att inget blev skadad,, men å andra sidan var de flesta  läkare!

Ylen stred tappert men fick se sig besegrade med 0-1. Detta räckte dock till semifinal då vi slutade som grupp tvåa efter Engelberg Selections.
Semifinalerna spelades dagen efter banketten, klockan 10 på morgonen. Alla vet ju vad ett fullt glas med skummande öl har för inverkan på oss grabbar.
Därför kom vi inte riktigt till vår rätt så tidigt på morgonen, så VISP HC från Schweiz kunde (inte utan besvär) vinna matchen med 5-1. (2-1 när det var 5 minuter kvar, orken tröt!).

3:dje pris matchen spelades mot Adelboden som vunnit turneringen de senaste två åren. Även i denna match spelades fin hockey och matchen stod länge och vägde.
Ylen tog ut målvakten när det var 2 minuter kvar och Adelboden ledde med 3-2, brände två frilägen och blir 4:a i turneringen.
Totalt sett var detta en såväl sportslig som social succe för Ylen Oilers, jag hoppas bara att nästa gång det bär iväg finns möjlighet för alla spelare att följa med.

I väntan på nästa istid!

Bo Hall