Reseskildring Lillehammer  2003

Det var en isande kall januarimorgon, klockan hade just slagit 08.00, Ylen Oilers var just i färd med att ge sej ut på ännu ett uppdrag . Ett grannland i väst skulle få sina fiskar varma i en turnering för Veteranhockeyspelare .
Under ledning av den hårdföre Mike Sjoqvist var alla taggade till tänderna.

Muntra rop hördes när chauffören Red Bull Wiberg lastade in hockeyutrustningen bredvid vad  vi kan kalla färdkosten. Den tog mer plats än utrustningen, och var väl en bidragande orsak till att det snart var   fyra fulla femmor i transportfordonet. Videofilm ,kortspel och inmundigande av olika drycker ,gjorde att resan gick extremt fort," allmoast like flying " sa vår egen globetrotter Tom Fingal svepande ett glas Whiskey of the rocks.

 Väl i Lillehammer stod en OS by till vårt förfogande ,kylan bet i kinderna och alla var skärpta i sinnet. Boendet i en ombyggd gammal kvarn var till allas belåtenhet, dagen hade varit lång och de flesta som åberopade rutin kom skapligt tidigt i säng, de som inte uppnått detta fann sej snart drickande dyra drinkar i Lillehammers trevliga nöjesvimmel fram till tidig morgon.

Första striden skulle utkämpas kl 09.00 lördag morgon ,isfrosten hade under natten bitit sej fast i byggnader och bilar ,och givit staden ett nästan ödsligt utseende, där endast tidningsbudet stegade fram på snöskor med en svart frostig säck på ryggen .Beroende på orutin fick de unga agenterna stå över första drabbningen ,mest för att se och lära.

Motståndet bestod i ett lag som hette Lambseter nånting ,och dom hade väl laddat precis som vi ,så underhållningsvärdet var lika med noll .Vinst blev det i alla fall med 2-1, fast siffrorna kunde skrivits till 8-1 med tanke på de lägen bl.a, undertecknad blev serverad, men målvakten räddade otroligt nog de flesta skott som sköts. "Skjut på isen" sa Red Bull  som agerade ass Coach till Mike Sjokvist, och i nästa byte hade vi tagit ledningen, som vi bevakade till slutsignalen.

Andy Esping glömde ett… skydd hemma ,och träffades av en puck på ett ställe som gjorde att han blev lite ljus i rösten ,han sjöng ett par låtar ,sen lånade ett suspensoar till nästa match .

Det blev en paus i spelandet ,och man kunde gå runt och titta lite i den vackra omgivningen , vi gick in i den stora olympiska arenan där Foppa Forsberg avgjorde OS finalen 1994 för att titta på damhandboll. "Ingen här är snyggare än Staffan Olsson" sa Matt Wallin ,så vi gick och åt en bit för att sedan gå  tillbaka för att byta om till nästa match.

Kl 13.00 var det dags igen ,denna gång var det Vikings of Oslo som stod för motståndet, en jämn och tät match där vi hade ledningen vid två tillfällen men glömde som man säjer att knyta till gaffeln ,och förlusten skrevs till 4-5. Vid denna tidpunkt var det många agenter som fallit ur ramen , så dessa fasoner rann av oss allihop ,och vi gick för första gången ut på Lillehammers gator som vanliga fria män. Ytterligare lite mer käk för vissa ,andra vilade ,Sjökvist passade på att kolla hästarna i hotellreceptionens tv apparat ,bläddrande i kanalerna  kom han till en kanal-anal, och försökte urskuldande förklara att det var hästar han ville se. "Sådene kanaler har vi icke her på hotellet" Sa receptionisten ,men Sjökvist gav sej inte och hittade till slut rätt i kanaljungeln. Fyra rätt hade Fingalsvågern tåtat ihop på V75, inte illa med tanke på att vi på isen inte haft några rätt första matchen

Klockan 18.00 spelade vi den tredje matchen för dagen ,och motståndet var oss övermäktigt, vi gjorde ett mål och det var självmål, men Frippe fick en assist .Förlust med 1-8 och Sonny var ursinnig, men nu hägrade banketten.Så snabbt har väl aldrig ett lag duschat och bytt om som efter denna match, ner till hotellet där Pelle skulle byta till begravningskostymen, och Fingal få på sej sin scarf, vi skulle grunda lite, för att sedan ta oss till hotel Rica, där vi p.g.a. ombokning till annat hotell blev bjudna på gratis öl ,mycket trevligt initiativ . Sedan kom en av arrangörerna fram och bjöd mej på ytterligare en öl ,och tackade för de billiga öl han köpt av Sonny Pettersson  och framför allt Anders Olsson som hade ölrea i omklädningsrummet vid framkomsten. Och eftersom varken Sonny eller Olle var i närheten så…
Maten bestående av all sorts plockmat var god och rikligt tilltagen. Vi blev tilldelade var sin plakett av en högljudd hoteldirektör ,och därefter var det fria aktiviteter ,som i vårt lag var samma för alla, att jona ner oss. När jag sent om natten uppsökte (inte helt utan problem) mitt hotellrum ,fann jag TV-apparaten på ,och min rumskamrat Esping tittande på en Norsk deckare med en hund vid namn Ben i huvudrollen, den var rätt bra men jag somnade efter en stund.
Jag vaknade nästa morgon med en förskräcklig smak i munnen ,kom snart fram till att det måste ha varit Ben som varit där och uträttat sina behov medan jag sov. Han hade nog skitit i Espings mun också ,för han var inte mysig att vakna upp jämte. Inget som dock inte kunde botas med en tub tandkräm och lite frukost .

Eftersom att matchen om 7-8 plats inte började förrän kl 13.00 ,fanns tid till rekreation .Pinalerna packades ihop och vi checkade ut från hotellet ,Fingalsvåger och Magnusson klarade sej från att betala en resturangnota uppsatt på rummet ,för en måltid dom trodde sej ätit  i restaurangen på fredagen, man kan inte komma ihåg allt. Nu fick vi åka buss uppför den hemska backe som låg mellan ishallen och hotellet, det var ju en lättnad för oss alla.

Matchen startade ,och ledning efter första perioden med 3-1 ,sedan blev vi likt HV71 i samma situationer för rädda om vår ledning ,därmed kunde motståndarna Spartacus komma ifatt och gå förbi. Detta spel hade på denna tiden genomsyrat vart enda lag i vätterbygden ,slutresultatet skrevs till 3-4. Sonny Pettersson som inför matchen fått ta över coachkavajen efter den avsatte Sjökvist sparkades också efter matchen. Myteri skrek de båda i kör. Bulla Wiberg startade bussen, vi satte oss alla tillrätta för att påbörja den långa resan hem.

Livet är rätt kul ibland!

Vid tangentbordet  Bo Hall