Reseskildring Prag -96

Vår första internationella resa inom föreningen Ylen Oilers ,tog sin början kl 03.00, påskdagen 1996 vid Rosenlundshallen. Med ett gott humör och en hel del annat i bagaget bar det iväg mot Prag.
Många var de lekar som farbror Lundqvist ,med hjälp av vår guide för resan ,Erik Wall genomförde med stor entusiasm bland deltagarna.
När det närmade sej den tjeckiska gränsen var det däremot inte någon som vare sej lekte lekar drack sprit, sov, eller hade något annat för sej än att titta ut genom fönstren ,där horder av det lätta gardet hade radat upp sej i en backe som säkert var en mil lång. Mycket jubel mötte den eminente busschauffören Stefan Wiberg för detta oväntade inslag i landskapsbilden.

Lite vila ,lite mat ,lite mera dryck ,och lite vila igen, så fortskred resan hela denna dag , och när vi väl framme i Prag kl 00.00 , 21 timmar från det att resan startat ,var det många som längtade efter en säng, andra längtade efter nattliv och mer att dricka.
Allas önskemål gick med lätthet att uppfylla i denna vackra storstad ,där inkvartering skedde i ett gammalt fängelse ,mitt i den gamla stadskärnan Prag.1.
En av de gamla cellerna hade ofrivilligt varit den Tjeckiske ledaren Vaclav Havels bostad en tid. Denna slaf togs raskt i besittning av vår egen despot Lars Lundahl , som sa sej sova extremt bra den natten, eftersom han valt en annan resplan än oss andra så hade han drabbats av jetlag då två tidzoner passerats från Frankfurt.
Arla morgonstund ,kl 9.30 stod alla utsövda och mätta utanför hotellet för att invänta taxi som skulle ta oss till ishallen.

Körglada taxichaffisar fanns det gott om ,vi bestämde med dessa glada män om att plockas upp varje morgon samma tid utanför hotellet ,och på detta sätt kom vi alltid upp om morgnarna ,samt att uppslutningen var mangrann är något som förvånar mej fortfarande.
Två timmars isträning varje dag ,fick fart på de nattstela benen ,som på nätterna flängde runt i de delar av staden som man inte förknippar med idrott, i annat fall än för att släcka törsten. Ishallen var av den modell som sett sina bästa dagar ,efter det att det kalla kriget, slutade  staten nästa helt att subventionera idrotten ,vilket gör de ideella insatserna inom föreningarna så mycket viktigare.

Mötet mot deras konstellation var avslutningen på en oerhört trevlig vecka , i vänskaplig anda slutade matchen 8-7 till HC Cobra Vi blev väldigt väl omhändertagna av den lokala klubben HC Cobra, som i sin klubblokal höll baren öppen just för oss efter träningarna ,samt det att 50,cl iskallt skummande öl från ölets hemland bara kostade 1,50 gjorde att man gärna satt en stund extra. Sista dagen gav vi bort våra klubbor till deras ungdomar som tjoade och klappade om oss ,man kände sej som en riktig stjärna .Men det visade sej att den klubba jag delat ut var trasig ,så den som klappade om mej , han slogs nog, vi fick till och med skriva en del autografer.

Kulturellt beresta blev vi också en smula, det finns ju väldigt mycket att se i Prag, en del gick på egen hand ,andra i grupper men om detta ämnar jag icke skriva ,ty mycket av den skönhet i denna gamla stad ligger i betraktarens ögon.

Hemresan avlöpte utan några intermezzon ,Lunkan gjorde ett klipp ,han köpte ett kilo vitlök för bara hälften av vad det kostar i Sverige ,15 kr .
Själv blev jag pålurad en stor skumgummiapa av en ambulerande ölförsäljare . Apan fyllde dock en funktion på hemvägen , Anders Olsson sov djupt i dennes famn.
Trötta anlände vi till Jönköping en dryg vecka efter avfärden, alla var belåtna med vad som varit ,och var fast beslutna om att åka igen ,vart vet ingen ,men till nästa säsong håller vi hockeygrejerns nerpackade ,för som det luktade i omklädningsrummet i Prag ,vill vi att det ska lukta igen.

Bo Hall